Missing link – Personcentrerade vårdövergångar
Karolinska Institutet
Uppdrag
Openlab fick uppdraget att facilitera en co-designprocess med personer med stroke, närstående, personal från sjukhus och neuroteam i primärvården. Syftet var att samskapa användarcentrerade lösningar för en mer personcentrerad och koordinerad vårdövergång från sjukhus till rehabilitering i hemmiljön. Projektet är del av studien The Missing Link som lyfter behovet att utforska vårdövergångar utifrån de inblandade aktörernas perspektiv.
2019-2020
Uppdragsgivare
Karolinska institutet, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Utmaning
Förbättrade vårdövergångar från strokeenhet till rehabilitering hemmet för strokepatienter.
Process
Openlab höll en serie samskapande workshops med vårdpersonal, strokedrabbade och anhöriga. Processen byggde på design thinking-metodik och bestod av sex steg: Engagera, planera, utforska, utveckla, besluta, förverkliga.
Resultat
Uppdraget resulterade i nya förbättringsförslag att testa i verksamheten. Processen blev även underlag till en avhandling inom projektet The Missing Link på KI.
Från vård på stroke-enhet till rehabilitering i hemmiljön
Att som patient eller anhörig förstå och känna sig trygg med vart man ska vända sig för rätt vård och rehabilitering kan vara komplicerat. Under hösten och vintern 2019 samarbetade Openlab med Karolinska institutet i ett samskapandeprojekt för personcentrerade vårdövergångar för personer som drabbats av stoke.
Openlabs roll var att leda den så kallade co-design-processen eller samskapandeprocessen, i projektets andra fas. Här har personer som haft stroke, deras närstående och sjukvårdspersonal deltagit i workshops för att tillsammans utveckla nya vårdövergångar.
BAKGRUND
En saknad länk i vårdkedjan
I september 2019 inledde Openlab och Karolinska Institutet ett samarbete inom ett forskningsprojekt om deltagandeprocesser i vården. Forskningsprojektets syfte var att bidra till en framgångsrik rehabilitering för personer som har drabbads av stroke. Openlab har medverkat i andra skedet av detta fleråriga projekt, där man utforskat co-design som en möjlig modell för att utveckla personcentrerade lösningar för övergången mellan rehabilitering på sjukhuset till rehabilitering i hemmiljön, tillsammans med de berörda användarna.
Studien ”The Missing Link” från Karolinska institutet (Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle) syftar till att förbättra upplevelsen av hälso- och sjukvårdstjänster. Den uppmärksammar behovet av att undersöka vårdövergångar utifrån de inblandade aktörernas perspektiv. Studien visar att eftersom vården är differentierad upplever många svårigheter att navigera i hälso- och sjukvårdssystemet. För att utveckla en människo-centrerad och individanpassad vårdövergång bör vårdgivare involvera användarna, det vill säga individer med erfarenhet av stroke och deras närstående, i högre grad.
PROCESS
Trygghet och skräckblandad förtjusning när deltagarna utforskar design thinking
Under processen genomförde Openlab och KI fem sammanhängande workshops för att fördjupa och samskapa lösningsansatser utifrån deltagarnas behov och perspektiv. Workshopsen byggde på design thinking och ramverket double-diamond och leddes av Maria Rogg, innovationsledare på Openlab. Arbetsgruppen som deltog bestod av tre personer med egen erfarenhet av stroke, en närstående samt vårdpersonal från fem olika vårdenheter. Vid varje tillfälle deltog forskare från Karolinska Institutet som observerade arbetet.
Varje workshop hade en specifik titel som beskrev dess syfte: Engagera, undersöka, fördjupa, uppfinna, förvandla och testa. Dessa titlar speglar de fem faserna i design thinking processen. Titlarna påminde också om att förändring inte bara sker, utan att det är något som görs – av, med och för användarna i centrum.
Att arbeta användarcentrerat innebar att även att processen behövde anpassas för att passa gruppens olika deltagare. Maria som ledde workshopserien kommenterade detta: ”Många saker som ofta ingår i en workshop – snabba presentationer, tidsbegränsningar, och vissa engelska utryck, passar inte för alla. Även sättet att leda designprocessen behöver vara människo-centrerat”. Därför lade projektgruppen stor vikt på att varje deltagare skulle känna sig trygg i sitt deltagande och känna ägarskap över processen. Tillitsbyggande, tid för berättelser och individinriktat stöd blev viktiga genomgående inslag.
För deltagarna innebar projektet både mötet med ett nytt arbetssätt, nya människor och nya lösningsförslag att förhålla sig till. Gruppens medlemmar hade olika perspektiv och erfarenhet av vård och rehabilitiering. Att lägga fokus på individens trygghet och deltagande i gruppen blev en viktig och positiv del i processen. Samtidigt uppmuntrade design thinking-metodiken att deltagarna klev utanför sin bekvämlighetszon något. En deltagare sammanfattade sin upplevelse av processen och att hantera mycket nytt på kort tid som ”en skräckblandad förtjusning”.
RESULTAT
Lovande förslag från användarens perspektiv
Genom workshoptillfällena kom deltagarna fram till tre insiktsdrivna lösningsförslag. På grund av att lösningarna är väl förankrade i användares verkliga behov har de potential att skapa betydande värde. Samtliga tre förslag syftade till att möta strokepatienters behov av individanpassad information före, under och efter utskrivningssamtalet på sjukhuset. Gemensamt för förslagen var målet att bygga strukturer som skapar en varaktig känsla av deltagande, ägarskap och trygghet för den strokedrabbade i sin egen vård.
Med hjälp av bl.a. en kartläggning av vården idag, deltagarnas personliga färdigheter och förmågor, samt metoder och kerativa övningar – så som användarberättelser, patientresor, skissande och rollspel – gjorde deltagarna ett imponerande arbete inom de snäva tidsramarna. ”Redan från dag ett kände jag att gruppens engagemang, ödmjukhet och viljan att lita på en process de aldrig hört talats om förut var oerhört unik”, säger Maria.
Projektet går nu [2020] in sin tredje och avslutande fas. I denna fas kommer man att testa, utvärdera och implementera de nya vårdövergångarna.
REFLEKTIONER
Spänning, tydlighet och gemenskap
Eftersom projektet innebar mycket nytt för deltagarna under resans gång var det flera deltagare som uppskattade den tydlighet som metoden design thinking gav . Andra värdesatte det tvärdisciplinära mötet: ”Det var ett väldigt bra möte. Att få öppna upp sig och få feedback genom andras perspektiv är otroligt bra” uttryckte en deltagare. En viktig och hoppfull respons är att användarna kände sig uppskattade och sedda. En kommentar från deltagarna riktar sig till hela gruppen: ”Jag känner mig så otrolig uppmärksammad och stärkt av era frågor”, och en tackar genom ett ord: ”Gemenskap”.
Vi på Openlab vill rikta ett varmt tack till deltagarna, hela teamet från Karolinska institutet samt rollspelscoachen Gunnar Söderberg för ett underbart samarbete.
