Ny forskning – 7 faktorer som stärker känslan av tillhörighet i onlinekurser
Hur kan utbildning på distans ändå skapa en känsla av gemenskap och tillhörighet? Denna fråga har blivit allt viktigare i takt med att fler kurser genomförs digitalt.
Den vetenskapliga artikeln Project-Based Learning in Social Innovation—Developing a Sense of Belonging in Online Contexts publicerad i Education Sciences lyfter fram sju faktorer som påverkar studenters känsla av tillhörighet i onlinekurser. Studien bygger på erfarenheter från Openlabs masterkurs i innovation för komplexa samhällsutmaningar, där studenter under pandemin fick arbeta och samarbeta helt digitalt.
Artikeln är skriven av Mats Danielson, professor vid Stockholms universitet och coach i Openlabs master- och doktorandkurser, med stöd från Ivar Björkman, professor och verksamhetsansvarig på Openlab.
Bakgrund: Undervisning med nya förutsättningar
Openlabs kurs Innovationer för samhällsutmaningar / Utmaningar för den växande staden har sedan 2013 erbjudit masterstudenter en unik möjlighet att arbeta med verkliga samhällsutmaningar. I kursen samarbetar studenter från olika universitet och discipliner i tvärvetenskapliga team. Med hjälp av design thinking som metod utvecklar de nytänkande lösningar åt uppdragsgivare från Stockholms stad och Region Stockholm.
Kursens upplägg bygger på tätt samarbete i grupperna, där den kreativa processen gynnas av att alla medlemmar känner sig trygga och inkluderade i sitt team.
När covid-19-pandemin slog till 2020 flyttade kursen från KTH:s campus till en helt digital miljö. Frågan som väcktes var om den känsla av tillhörighet som länge varit central för kursen gick att återskapa online.
Denna frågeställning blev också utgångspunkten för den forskningsstudie som publicerats.
Metod: Studenters röster i fokus
Masterstudenter som deltagit i kursen intervjuades om sina erfarenheter av onlineundervisningen. Genom en tematisk analys identifierades sju kategorier som bidrog till eller förstärkte känslan av tillhörighet. Resultatet ger konkreta insikter om vad som faktiskt gör skillnad när undervisning sker på distans.
Resultat: 7 faktorer för tillhörighet online
- Teambildning och förtroende
Att tidigt prata om förväntningar och formulera gemensamma team-kontrakt gav grupperna en stabil grund. Det skapade trygghet, tydliggjorde ansvar och gjorde det lättare att hantera konflikter eller ojämnt deltagande senare i kursen. - Personliga introduktioner
Foton, korta presentationer och inledande check-in-rundor gjorde det lättare för studenterna att få en känsla för vilka de andra var. Det minskade anonymiteten och bidrog till att teammedlemmarna snabbare kunde känna sig bekväma med varandra. - Teamarbete och kontinuitet
Teamet var den viktigaste platsen där studenterna upplevde samhörighet. Att arbeta tillsammans över tid, hjälpa varandra och dela ansvar för uppgiften gjorde att relationerna fördjupades och att studenterna kände sig mindre isolerade i den digitala kursmiljön. - Ett gemensamt och meningsfullt uppdrag
De verkliga samhällsutmaningarna, formulerade av externa aktörer, gav grupperna en gemensam riktning och ett tydligt syfte. Att arbeta tillsammans med en konkret utmaning som upplevdes relevant och förankrad i samhället stärkte känslan av att ingå i något meningsfullt. - Tillgång till lärare och tydlig kursstruktur
När lärare och coacher var tillgängliga, gav snabb återkoppling och kommunicerade tydligt upplevde studenterna stöd och stabilitet. Tydliga instruktioner och fungerande akademiska kommunikationskanaler bidrog också till tillit till kursen som helhet. - Informella och snabba kommunikationskanaler
Chattgrupper som WhatsApp eller Slack blev viktiga för snabb och avslappnad kontakt inom teamen. De ersatte delvis de spontana samtal som annars sker i korridorer, fikarum eller pauser, och bidrog till både praktisk samordning och social närhet. - Gemensamma digitala verktyg och trygghet i användningen
Delade digitala verktyg, som projektplattformar, gemensamma dokument och digitala arbetsytor, underlättade samarbetet. Viktigast var inte verktygen i sig, utan att alla i gruppen kände sig inkluderade, fick stöd vid behov och kunde delta på lika villkor.
Studenternas egna ord
Flera citat från intervjuerna visar vad faktorerna betydde i praktiken:
“Our group was the main reason I felt connected to the course. Without the team, it would have felt really isolating.” – Student 08
“We all worked as a team on the same problem from the City, and that made it feel like a real mission.” – Student 12
Dessa röster understryker hur centralt det är med meningsfullt samarbete och gemensamma mål även i digitala lärmiljöer.
Slutsatser: Lärdomar för framtidens undervisning
Studien visar att känslan av tillhörighet i onlinekurser inte uppstår av sig själv. Den formas genom strukturer, stöd och gemensamma mål. För Openlab bekräftar resultaten att projektbaserat lärande med verkliga samhällsutmaningar kan skapa stark gemenskap även på distans.
För lärare och kursutvecklare pekar studien på konkreta vägar framåt. Genom att arbeta aktivt med teambildning, kontinuitet, lärarstöd och inkluderande digitala verktyg kan vi stärka studenternas känsla av att höra till – även när undervisningen sker online.
Läs hela artikeln
Artikeln är publicerad i Education Sciences och finns att läsa öppet här:
>> “Project-Based Learning in Social Innovation—Developing a Sense of Belonging in Online Contexts”
Fakta om kursen som studien bygger på
Openlabs masterkurs på 15 respektive 7,5 högskolepoäng ges terminsvis, på halvfart. Studenterna är registrerade via något av Openlabs partneruniversitet, och kommer från många olika delar av världen. Kursen bygger på utmaningsdriven utbildning, där studenterna organiseras i interdisciplinära team och tilldelas en utmaning från någon offentlig verksamhet/förvaltning i Stockholmsregionen. Metodiken som lärs ut och tillämpas i masterkursen är design thikning.
>> Läs mer om masterkursen på Openlab
